onsdag 27 maj 2015

Ganska ful och egentligen inget att ha...






Det var en gång ett  gammalt cementrör som vi eldat skräp i.
Det ville jag ha att odla i, men vid flytten gick det sönder.
Kassera?
Nää...
Det kanske går att fixa med gamla spännband och lite fantasi?


En odlingstårta?
Ser du hur det väller krasse över kanterna,
eller kanske vilar det squash eller någon pumpa där uppe?


Detta är en nyhet för mig,
har aldrig smakat bondbönor vad jag vet,
hoppas det är gott.


Igår planterade jag ut lite broccoli,
rotselleri och lite annat smått och gott.



Idag har potatisen kommit i jorden.



Dessutom har jag fått ull av en granne.




Ullen betingar inget större värde utan skulle kasseras.


Har läst att ull funkar som marktäckning, 
så nu har jag ullmatta i grönsakslandet!



Trängsel i växthuset.



En paprika blommar.



Gräset är grönare på andra sidan...





Soliga hälsningar från mig till dig!



tisdag 28 april 2015

Att se saker från ovan och att höra mer när man blundar...




Härom kvällen när vi var ut med Assar för att han skulle få nattpinka, 
så kände jag mig rejält trött. 
Jag stod där i skymningsljuset och blundade
 och upptäckte något jag inte tidigare reflekterat över,
nämligen att hörseln liksom förstärks när man blundar...




Det är väl så att detta eviga flängande hit och dit,
detta måste-belagda görande ditt och datt,
får sinnena att trubbas av lite till slut.
Måste göra, måste hinna, bara det och sedan det.
Hjulet snurrar ibland för fort för mig.




Därför ska jag idag gotta mig i min trädgård, 
pilla lite med det ena och det andra,
bara fylla depåerna med lugn och energi.




Jag ska sniffa in alla vårens dofter,
lyssna på vårens alla ljud,
känna närvaron av liv runtomkring,
och bara känna hur det verkligen känns att vara jag.




Jag ska njuta av att växthuset snart är inflyttningsklart.
Det är lite pyssel och fix kvar, men det är så roligt.
När jag förut stod på en stege och hjälpte till med taket
så tittade jag från ovan ner på trädgården 
och insåg att den så helt annorlunda ut.
Samma plats från ett helt nytt perspektiv.




Ibland måste man nog ta sig tid att se på livet på samma sätt.
Liksom titta ur ett annat perspektiv.
Vad gör jag och varför?




Ibland är det på och ibland är det av.
Ibland är det upp och ibland är det ner.
Det kan ju inte bara vara på,
det kan ju inte bara vara upp...




Det finns mycket att iaktta om man bara tar sig tid att se.
Men hur ofta gör man det?
Verkligen ser och inte bara tittar?
Det finns mycket att höra om man bara lyssnar...
Det finns mycket att känna, om man bara känner...




Idag ska jag bara landa ute i min trädgård
 och riktigt se, känna och lyssna in våren.


Kram till dig, goa, fina människa!

Ha en bra dag / Åsa



torsdag 26 mars 2015

Vilken blir min gröna utmaning i år?





En blogg som jag ofta läser och inspireras mycket av 
är Skillnadens Trädgård av Sara Bäckmo.
Hon har utmanat sig själv att under många av årets månader,
 genom egen odling, försörja familjens behov av grönsaker.
.
Jag har själv blivit sugen att prova mig fram med lite halvtokiga idéer
 och att lära mig mer om egen odling av grönsaker.


Här hemma har jag ett odlingsprojekt på gång.
Det bygger både på  "hugelkultur" och "no-dig".
I korta drag att odla på höjden utan att behöva gräva.
Detta är min egen modifierade version.

Gubben har på förfrågan hjälpt mig att få till grunden,
bestående av stockar av varierande utseende.



I botten och efter sidorna har jag lagt ett lager med kartonger.
Sedan ligger ett lager med klenare björkstammar samt bark.



På det la jag ett lager med nedklippta grenar av clematis, 
varvat med fjolårets humlestjälkar, 
och över det några skottkärror med barr, mossa och löv.
(Själva skottkärrorna lät jag bli att lägga i, 
dom kan ju vara bra att ha till annat.)


Jag skulle vilja "göra min egen jord" i lite större skala.
Det kliar i mig när jag ser rundbalar som blivit kasserade och inte kommer till nytta.
Tänk att göra en jättestor kompost 
med både ensilage, hö, halm, dikesjord, bark och kodynga.
Då tror jag att man skulle få prima jord så småningom, 
så man klarade sig ett tag.
Jord, det är fint det!


Nu har jag fått några kasserade balar av min svåger bonden.


Bortre högen innehåller dikesjord innehållande torv, blandat med gammal gödselstack.
Den har legat till sig några år och blivit omvänd någon gång,
men varit bevuxen med tistel och kanske någon nässla.
Förhoppningsvis får jag inte massinvasion av dessa "primörer".
Den främre högen innehåller kodynga blandat med rester av ensilage och hö.


Detta har jag nu varvat i min låda.
Väggarna har efterhand bättrats med kartong och tidningar, 
eftersom en del glipor modell större fanns här och där.



Så här ser det ut idag.
Det hela får ligga till sig lite och sedan ska det på ett lager jord överst. 
Platsen där lådan står har varit full med nässlor tidigare år,
så jag tänker satsa på att lägga kartong och flera lager med tidningar runtom
och slutligen täcka med träflis. 
Förhoppningsvis kommer inte ogräset upp,
och förhoppningsvis kommer inte sorken att krångla sig dit
 och gräva gångar under och lägga sig i mina odlingar,
och förhoppningsvis så kommer det att växa så det knakar
 när det till slut kommer sådder och planteringar i lådan.

Så här kan det bli när man tager vad man haver.
Inte vackert kanske, men originellt.
Vad tror du, kan det bli något av det här?
Eller har "käringa" blivit skvatt galen?


 Med förhoppning om en jordig och grön vår, med lagom temperatur,
skönt solsken om dagen och kanske lite regn till natten.

Må så gott / Åsa








söndag 22 mars 2015

En liten trevare...


De soliga och varma dagarna gav mig mersmak. 
Svanar och gäss kom flygande i stora plogar.
Lusten till trädgården tog fart.
Vårkänslorna kom... 
 och så gick dom igen.

Våren gjorde en liten trevare
men fick känna på motstånd.
Vintern vill inte riktigt släppa taget.
Jag tröstar mig med att det är bra att det kommer ner väta,
efter vinterns sand och vägsalt behövs vatten,
 som sköljer bort damm och lort.
När det sedan blir varmt så blir det nog grönt fort.

Här inomhus odlas det och det växer något "enormt".(?)
Sådde penséer och det kom upp 1 styck- vilket resultat!
Sådde jätteverbena och det grodde sex ynkliga plantor
varav endast en fortfarande är i livet.



Något bättre ser det ut vad gäller dessa småttingar:
mina blivande ampeljordgubbar, 
vars framtida rikliga skörd av bär frestar min fantasi.


Denna frodiga bladmassa tillhör en del av mina paprikor.
Dessa plantor ska förhoppningsvis i framtiden 
producera frukter av allsköns färg och form.


Projekt pågår. 
Tidigare jordgubbsland.
Framtida växthusdröm påbörjad.


Men så blev det vinter igen.
Gubben som höll i bygget försvann.


Gumman får roa sig med annat.


Och vips så kom gubben fram.


Men vad är detta?


En till gubbe!


Jag fortsätter att drömma om vårvarma dagar.


Snart så kommer solen och värmen igen.


Sommarstugeägarna kommer och väcker sina bostäder till liv för året.
Faktum är att grannens bin redan har vaknat till liv 
och gjort besök i sälgen vid tomtgränsen. 
Dom har även varit och samlat nektar i de snödroppar som hunnit titta fram.
Undrar hur bina har det nu i sina kupor?



Jag kände mig lite trött och ruggig så här på söndagskvällen,
så jag gjorde mig en kopp te med honung från förra årets skörd.
Till skillnad från bina så har jag det iallafall varmt och gott här i min "kupa".

Ha det gott i din "kupa", var du än befinner dig! 

Söndagskram från mig!


torsdag 5 februari 2015

Jag tänker att jag ska vara lite positiv...



och igår och idag gick det riktigt bra!


Efter att ha varit "uschligt" låg och ledsen
och faktiskt gråtit riktiga floder,
så känner jag mig "renad" och gladare igen.






När livet känns lite "pissigt" och allmänt dystert, 
så blir det ofta bättre om man kan aktivera sig lite, tycker jag.


I mina gömmor hittade jag ett papper efter min farmor.
Det är "dagsprogram" i 10 punkter skrivet 1916 av Sybil F. Partridge.
Originalet heter "Just for today".

Här kommer första punkten:

I DAG

 I dag skall jag vara lycklig.
 Det är sant vad Abraham Lincoln sade, 
att "de flesta människor är ungefär så lyckliga 
som de föresätter sig att vara".
Lyckan kommer inifrån, den är inte något yttre ting.





Lätt att säga kanske men värt att fundera över!

Alla 10 punkterna var tänkvärda,
och här kommer nummer sju:

I dag skall jag bara leva igenom den här dagen 
och inte försöka brottas med hela mitt livsproblem på en gång.
Jag kan under en dag göra saker och ting 
som det skulle vara hemskt att hålla på med hela mitt liv.


Vissa dagar känns ju bara oändligt långa,
tråkiga och utan egentlig mening.




Som avslutning den tionde och sista:

I dag skall jag vara orädd.
Framför allt skall jag inte vara rädd för lyckan,
för att njuta av det som är vackert,
för att älska och för att tro att de som jag älskar 
älskar mig.



Saker som vi ofta tar för givet...


Så fantastiskt det är
 att det finns de som jag älskar 
och som faktiskt också älskar mig!


Det känns gott!




tisdag 27 januari 2015

Det är snart vår...



eller hur?




Vilken härlig dag det har varit.
Solen har verkligen värmt och det har töat en del.




Videkissarna har lite bråttom i år.
Det har jag också!

Jag längtar och längtar,
planerar och väntar...


Idag har jag varit till frissan, 
sedan värmt mig en stund i ett solarium,
samt varit en sväng till Granngården.
I brist på jord i nävarna utomhus,
så har jag planterat om lite blomster här inne.





Sått lite fröer...




Ibland måste jag ut och känna på dagen...




Assar vill också ut och känna.




Visst är det fint med snön på träden
och himlen som är så blå.




Alldeles för snart går solen ner.




Men då får man ju uppleva detta istället!

Kram från mig till dig