onsdag 22 maj 2013

Det livgivande regnet.





Efter regn kommer sol.
Så skön luft det blir när det regnat och solen kommer igen.
Friskt och fräscht och doftar gott.
Det växer verkligen så det bokstavligen knakar.
Så synd att man inte kan stanna tiden lite ibland, 
bara så att man hinner med att ta in!








Efter tårar kommer glädje...

Häromdagen när jag var på jobbet
 så kom det in en man som började berätta om sin älskade pappa.
 Han hade dött under året som gått, 
men saknaden kändes fortfarande så svår.
Jag svarade att det är ju alltid något som fattas,
även om åren går. 
Det kommer man ju inte ifrån.
Tårarna började trycka på hos mig 
när mannen berättade vidare 
att pappan hade haft hand om mannens hund 
i flera år före dödsfallet.
Hunden hade dött bara tre veckor före pappan.
Så sorgligt.
Så mycket känslor det rev upp.




Har tänkt mycket på min egen pappa efter det.
Nu när  jag går en runda på kvällen 
och tittar på allt som växer i trädgården,
så slår det mig hur många växter 
som är förknippade med minnen.

Gullvivorna med sin fantastiska doft 
påminner om barndomen i torpet.
När vi fick telefon dit svarade pappa : -Stensbo Herrgård.
Det var ju ingen herrgård precis men han gillade 
att svara lite som han hade lust i telefon.
Mångsysslare som han var så kunde han dra till med saker som:
-Elektriker Propp, -Vega Mekaniska eller kanske -I andra änden.
Personen som ringde blev oftast helt ställd.
Det gillade farsan.







Backsipporna växte också på vägen till torpet.
Dom här har jag faktiskt lyckats driva upp från frö.

                      



Bergenian växte på jordkällaren vid torpet. 
Där såg jag som liten min första orm.
I mitt minne var den jättelik. 
Sisådär två meter lång och en decimeter tjock.
Nu vet jag ju bättre, 
men tycker fortfarande att ormar är otäcka.


















Idag har vi varit till veterinären med Assar. 
Minnet från det senaste besöket hos veterinären, 
när vi miste våran Zeppo,
har gjort att jag gått med ångest inombords.
Men idag gick det bra, pojken har bara lite ålderskrämpor,
fick lite medicin och en genomgång, 
så nu hänger han nog med länge än.



Som avslutning en bild på mina söta små "flickor" 
som självsått sig i trädgården,
bara för mig att gräva upp
 och sätta tillsammans i en gammal bunke.





Kärleksfull hälsning från mig






6 kommentarer:

  1. Tack för att man får kika på alla dessa vackra bilder ( som Du inte tappade bort den här gången.)
    Och som en av dina söner svarade i andra änden för länge sedan: -Hej det är jag, är det du?

    SvaraRadera
  2. Ja du - Vansinne är ärftligt, man kan få det av sina barn, eller tvärtom?!
    Visst underlättar det med lite tokigheter ibland, det tycker jag nog.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det är verkligen ett nöje att titta på dina sidor, jag gör det om och om
    igen. Så skönt att det inte var något farligt med Assar.
    Många kramar från Gudrun!

    SvaraRadera
  4. Bra det, mamsen. Ha en skön dag med Mötley. Kram till dig!

    SvaraRadera
  5. Du skriver så fint Åsa, blir berörd. Vackra bilder och med text som gör mig varm. Ha en fin helg.
    Kram Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord, Annika. Kram Åsa

      Radera