tisdag 11 juni 2013

Värdet på en gammal häst




Vi som lever nu kan nog inte föreställa oss hur livet var förr.



I dagens läge verkar människan nästan tappat
 alla begrepp om sakers värde,
slit och släng, man bara vill ha,
köper och använder knappt det man köper.
Man tycker sig behöva mycket,
tror sig må bättre av att köpa, köpa.
Man sliter inte ut,
man slänger när man tröttnat och köper nytt.
Det  känns som en tröst
att det här med loppis och återvinning
 har blivit alltmer populärt.
Att också kvalitet ibland får gå före kvantitet.
Vi gör om, hittar nya användningsområden.
Mycket av det som skapades
 av händer förr, håller än idag.
Hur mycket av det som skapas idag
håller i en framtid?
Långsiktig hållbarhet var viktigt för dåtidens människa.
Nu handlar det mer om att vara smart,
göra klipp, tjäna storkovan och att kunna konsumera.

...


I helgen som gick var jag och nöjesred Islandshäst.
Tankarna har vandrat till hur det var tidigare.
Nuförtiden finns det väl knappt en människa
som har hästen som arbetsredskap.
(Visst, de som tillhandahåller ridturer
måste väl ha det som födkrok,
åtminstone delvis, får man anta.)


Tittar man på bilden nedan,
så kan man  förstå att hästen var viktig
och en statussymbol för ägaren.
Finkläderna på, familjen samlad
och så hästarna uppställda för fotografering.



Hämtat ur en gammal bouppteckning från 1842

Kreatur:

1st Svart häst i 9de året      170 Riksdaler
1st Brun häst urgammal      15 Riksdaler

En arbetsför häst i sina bästa år betingar ett högt värde,
medan värdet på gamlingen sjunkit rejält.
Bara formuleringen "urgammal" är ju talande i sig.

Tittar man vidare i bouppteckningen
 kan man konstatera att mycket av det som nämns 
aldrig skulle beaktas i en bouppteckning idag.
T.ex. den aflidnes gångkläder.
Vem bryr sig om värdet på tre par något slitna ullvantar ??

Man kan anta att det man förr skaffade sig, 
det behöll man tills det var uttjänat.




Relativt ny kuse med fuskpäls från ikea
samsas med äldre svart dalahäst.




En samling äldre och nyare kusar.


Urgammal? sliten kuse med tre ben,
kärast av dom alla.





Kram från en urgammal käring / Åsa



2 kommentarer:

  1. "Kärringen" var väl i alla fall inte så gammal ;)

    SvaraRadera
  2. Ibland tycker att jag känner mig lite antik...
    fast lite barnasinne har man ju kvar som tur är!

    SvaraRadera