onsdag 24 juli 2013

Man är ju som en lök...




...omgiven av en massa skal.
Lager på lager för att skydda kärnan där inne.




"Klar med sig själv blir man ju aldrig,
det finns hela tiden nya lager att skala bort
för att komma närmare sin innersta kärna."
 (Inga-Lill Valfridsson)









Hemmet blir med tiden också likt en lök.
Många torra skal samlas och jag ser dom knappt.
Det blir lätt lite slentrian över hela härligheten,
möbler allrahelst, har dom fått en placering
eller en funktion i hemmet 
så finns dom ofta där för lång tid,
i alla fall hos mig.






  
Nu när sonen har flyttat så har han
tagit med sig en del möbler och andra saker,
så det har blivit lite "luftigare" här och där.
På något vis frigörs inte bara utrymme, 
utan även lusten till förändring.





Jag känner en skön känsla av lättnad
att få skala bort både det ena och det andra-
flytta om, sortera bort, förnya.
Det känns som att energinivån ökar, 
känslor/minnen bearbetas under tiden
och jag inser att den här saken eller möbeln
har jag inget behov av längre-
jag känner ingenting för den,
den tillför ingenting positivt.

Tack och adjö-
nu får den förhoppningsvis glädja någon annan...





Under en sådan här period av städning/rensning
upplever jag att jag skalat bort 
några gamla, torra, tomma, energilösa lager 
från den lök som är jag.
Kanske kan det nu växa till nya lager inifrån,
som kan mogna, löken kanske blommar igen?















Jag har färre saker men känner mig rikare, tryggare.
Kanske för att ansvaret på något vis blivit lite mindre.
Alla tre grabbarna har sitt eget nu - klarar sig själva.
Jag har mycket att vara tacksam för...

...och på söndag är det loppis...
kanske finns det något som längtar hit,
någon liten grej ska det väl gå att klämma in :)

Kramar till dig / Åsa





1 kommentar:

  1. Det är så sant det du skriver Åsa.
    Det tar verkligen så många år att riktigt "känna sej själv" och kanske kunna acceptera den man är.
    När jag blev sjuk och hela livet förändrades, då fick jag den insikten och kunde börja tycka om mej själv trots mina brister.
    Tyvärr är det så att man ofta har så stora krav på sej själv. Mycket större än man skulle ha på någon annan människa.
    Känner igen mej i situation när barnen har flyttat hemifrån.
    Har heller aldrig haft någon ångest över det utan tvärt om varit stolt och glad över att dom faktiskt fixat det jättebra !
    Men nog blev det tomt till en början...
    - Visst är det härligt att röja bort en del saker som bara står där till ingen nytta !
    Det känns som man får in en helt ny och härligare luft i huset.
    Hoppas du hittar något fynd på loppisen, något du inte visste innan att du verkligen behöver ;)
    Kram Anneli

    SvaraRadera