Jag är en riktig lortgris!

Jag gillar att jobba så svetten rinner
och att bli lite skitig har jag inget emot.

Igår var jag och hjälpte till att släpa ihop sly och ris.

Här uppe på backen kommer att byggas ett hus framåt våren.

Det är skönt med frisk luft och en brinnande eld.

Att arbeta sig trött och sedan få vila och äta sig mätt.

Att få lära känna nya människor, 

att samtala och skratta och må bra.

Sedan åka hem, ta en varm dusch, 

skölja bort rök och svett.

Då känner jag att jag lever!





Idag har jag också jobbat på.
Staplat ved, plockat undan "bråte" ute på gården.

Efter lite fisksoppa till lunch så blev det lövkrattning.
Inte med räfsa utan med gräsklipparen med uppsamlaren på.
Fem skottkärror blev det med lite gräs och mycket löv.

Jag tippade alltihop över stora grönsakslandet, 
så nu hoppas jag att maskarna och deras kollegor arbetar flitigt 
och hjälper till att förbättra jorden till i vår.

Nu är jag lite skönt mör i kroppen
och lungorna har fått mycket syre.

I natt ska jag sova gott!

Det ska väl du också?


Kram från mig till dig!

Åsa

Hur kan det komma sig...

att det som är lite annorlunda 
ofta är det som berör mest?

Kanske för att fantasin behöver ha sitt 

för att en människa ska må bra.

Det som ögat först ser och hjärnan tolkar

börjar förändras och bilden blir en annan...

Man kan se bortom det som är verklighet

och skapa sin egen inre bild.

Jag gillar naturens märkliga mångfald.

Det originella och okända som så självklart passar in.

Här ute i naturen finns ingen mammon,

 som vill styra ens tankar 

i en viss riktning, i ett specifikt syfte.

Här är det fritt att vara den man innerst inne är.

Möjligt att se med barnets öppna sinne,

 minnas barndomens sagor och berättelser,

kanske skapa sina egna?

Skogens alla kända och okända,

var bor dom någonstans?

Med uppfinningsrikedom och hårt arbete

kan det bli en fin bostad av det mest oväntade.

Värsta lyxvillan!

Hur tror du att lingonriset började växa här uppe på stubben?

Är det ett lingon planterat av en fågel som gett upphovet

eller kan det ha gått till på något annat sätt?

Det är så mäktigt och vackert,
rogivande och stärkande.
Jag är lycklig 
som får uppleva och förmår uppskatta.


Må så gott! / Åsa

Om att gå här och pyssla...

Ibland kan jag uppskatta alldeles väldigt mycket
att bara få gå för mig själv och pyssla.
Till och med städning kan kännas riktigt roligt.

Eftersom jag har haft några lediga dagar i följd
och det faktiskt är välbehövligt efter sommaren,
så har jag kört i gång med operation storröjning.

Trots att jag igår middag började bli rejält snuvig,
så gör det inte så mycket.
Jag lyssnar på skön musik, sjunger med när andan faller på.
Tar en paus vid datorn och fikar lite ibland.

Det är något meditativt att sortera och gå igenom sina pinaler,
att ändra om och förnya lite grann.
Tvätta fönster, byta gardiner, fixa med lite blommor.




I hallen står bortrensade saker som skall vidare
och symaskinen står redo för att sy någon ny kudde,
 duk eller bara laga något som gått sönder.

Det är så skönt att gå igenom och beta av
små eller stora projekt som man gått och retat sig på.

Resultatet blir förhoppningsvis att människan blir mer harmonisk och tillfreds
och hemmet en mer vilsam och inbjudande plats att vara på.

Må så gott och var rädd om dig. 

Kram Åsa

Det finns så många som tänker...

och så många som säger,

så många som tycker och så många som vet...

Ibland känns det som om det jag känner,

tänker, tycker och vet,

inte har någon större betydelse i det stora hela.

Det känns som om man blir uppslukad och liksom försvinner,

blir till oigenkännlighet i världen runt omkring.

Jag kan vara glad, men inte riktigt glad så ofta.

Jag kan vara nöjd, men inte helt och hållet.

Jag kan tänka, men kan uppleva mig vara lite avtrubbad;
har inte tillgång till min fulla kapacitet, känns det som.

Jag kan skapa, men inte med hela hjärtat.

Allt oftare vill jag bara vara, 

känner mig så trött...
Jag har liksom inte samma driv längre.

En månad går så fort,

inte ett blogginlägg har jag gjort...

har inte haft något att säga som har spelat någon roll...

Kan inte dela mina tankar och känslor,

jag tror jag lägger av med bloggandet, har jag ofta tänkt.

Så vaknar plötsligt en liten lust att skriva,

en tanke tar form,

orden kommer och vill ut...

Kanske är det hösten som påverkar?

September med sina kvällar som mörknar allt tidigare, 
sina dimmiga morgnar,

sin klara, friska luft 

och sina solvarma vackra dagar.

Det är en underbar tid.

Kram

Vatten, vatten...

..."massor" av vatten.

Tack och lov, efter flera timmar med "torråska",

så kom då äntligen regnet i söndags kväll!

Morgonen efter låg dimman tät.

Växterna slukade girigt varenda droppe.

Daggkåpan hade äntligen lite dagg i sina blad.

Förhoppningsvis orkar äppleträden fram med några äpplen,

men på marken ligger redan fullt av fallfrukt.

En clematis som jag trodde hade gett upp,

behagar visa en hel mängd söta blommor.

Märkligt men glädjande.

Påfyllt i alla tunnor.

Fin utsikt...

...när gubben fixat ett lyxigt bad åt mig efter jobbet.
Jag låg kvar i blötan tills jag frös,
för första gången på länge.

Långt nere bland dahlians blad
 fick jag se att fina blommor slagit ut.

Bättre sätta dom i synfältet!


Kämpa på i värmen,
ta dig något fräscht att dricka
och sov så gott!

Kanske får vi lite mer regn i morgon,
det skulle vara ganska skönt!

 Kram från en vattenälskande torrboll.

Nu är jag trött på värmen...

och det står jag för, 

även om det verkar vara lite "fult" att tycka så.

Jag har ingen ork, svettas och sover dåligt...

Dessutom börjar det bli så torrt i trädgården.

Eftersom jag vet av egen erfarenhet 

vad det vill säga att vara utan vatten,

så är det en återkommande vånda när torkan sätter in.

Vi bor på landsbygden och har inte kommunalt vatten,

så den egna vattenförsörjningen är ju otroligt viktig.

När barnen var små var det några riktiga torrsomrar,

med följd att vattnet sinade i brunnen vi hade, 

så då blev det till att djupborra.

Djupare och djupare, men inget vatten i sikte.

Så småningom, efter stort krångel, så fick vi vattnet -

på 122 meters djup och inte med den bästa tillrinningen.

Detta har medfört att försiktighet med vattnet 

alltid har funnits i bakhuvudet.

Man kan inte skvala och vattna hela tiden. 

Därför är jag glad när "Vår Herre" behagar sköta den saken.

Helst ett fint svalkande regn nattetid!

Minst en gång i veckan...

Plocksalladen har vuxit sig stor, 

den får stå kvar för utseendets skull,

för smaken är nog inte den bästa längre...

För mitt inre öga så ser jag varje vår 

hur grönsaker och blommor frodas.

Årets skörd av egenodlat är stor 

och blomsterprakten enorm...

För det krävs mängder av vatten

och stort engagemang...

Jag har nog inte riktigt vare sig tiden 

eller uthålligheten när det kommer till kritan.

Det där första på våren, när allt börjar spira,

när alla möjligheterna finns,

när jag får gräva och böka i jorden,

det är det bästa för mig.

En skottkärra med nysållad jord,

 det gör att jag känner mig rik.

Sedan finns det ju växter som inte kräver så jättemycket, 

utan snällt ger utdelning ändå!

 Ingen mjöldagg, bara goda bär.

Den lettiska staketdruvan ger, 

trots nästan obefintlig beskärning,

 rikligt med druvor. 

Detta glädjer mest fåglarna, 

även om jag själv smakar en och annan druva.

Och tittar man noga så finns det ett och annat guldkorn,

även heta torra högsommardagar.

En speciell lilja som man glömt namnet på...

Sådant som man tycker är vackert... 

 Växter som har rötter i ens förflutna...

Blommor med en pappersliknande känsla...

Och de med en himmelsk doft,

precis som en ros ska dofta...

  

Snart är hösten här,  

jag vet att vi då beklagar att sommaren är över,

även jag som inte är någon riktig värmeälskare,

så det är väl bäst att försöka hitta sina guldkorn...

Nu, mina vänner, ska jag svalka mig med en dusch,

stilla min hunger och bege mig till mitt arbete.

Var rädd om dig i värmen,

drick mycket och svalka dig ofta.

Kram från mig till dig

Åsa

Livet på landet...

...kan vara fullt av olika djur.

Ett gulligt lamm...

fler små gulliga lamm...

gamla kossor...

på väg till nytt bete!

En liten ettrig ekorre...



som blir lite irriterad...



när det sitter människor och fikar på "fel ställe",
alldeles nedanför bästa gömstället i gamla snedholken.



Det behövs stora mängder dryck dagar som denna...



för att inte tala om jordgubbar...

och andra vätskefyllda frukter...

Varma sommardagar som den här...

när man helst skulle vilja ligga i blöt för jämnan...

har man tur kommer det ovanliga besökare...

en Lindsvärmare; det är första gången jag ser en sådan.

Den här krabaten har jag sett förr...



det är en Tallsvärmare. 
Varje år kommer det flera stycken 
och samlar nektar i kaprifolen.

Idag har jag köpt mig en ny baddräkt, 

kanhända blir det ett kvällsdopp!

Ha det gott i värmen,

drick mycket och tuppa inte av!

Kram från mig till dig 

Åsa