måndag 27 januari 2014

F som i ...


...funderingar.

"När man är en Björn med Mycket Liten Hjärna
och Tänker Ut Saker,
upptäcker man ibland
att en Idé som verkade riktigt Idéaktig inne i hjärnan,
är helt annorlunda när den kommer ut i det fria
och andra människor ser på."
(Ur Nalle Puhs lilla instruktionsbok.)

Ibland börjar det med ett ord.
Det liksom ligger och gnager, 
skaver, kittlar, retar där inne i skallen.
Någonting vill ut i det fria men är inte "moget" ännu.


Min far var en riktigt klurig en,
han hade ofta projekt och idéer.
Ibland när han gick bet på någonting,
 då sov han på saken.
Oftast fanns lösningen där när han vaknade.


Själv verkar jag ibland ha behov av 
att sova många nätter innan det klarnar.
Det kan ligga ett litet frö inne i hjärnkontoret
aldrig så länge och bara vänta på rätt tillfälle att gro.


Jag känner ett behov av att sysselsätta och stimulera hjärnan 
med något nytt för att få tiden att gå.
Men vad är ju Frågan. 
Det mesta känns lite "ointressant".
En del av mig vill gå i ide som björnen...

Det är väl kyla och vinter som gör att somligt går en smula trögt.


En skål med citroner och lite annat 
stående på diskbänken, 
tycker jag är behagligt att vila ögonen på.

Kanske är det friskheten hos den gula färgen som tilltalar,
eller känslan att ha lite "medicin" inom räckhåll,
vad vet jag?



Jag vet inte varför ordet formation
har fastnat i skallen på senaste tiden,
men visst är väl det här en gullig formation?


Och det här är en tilltalande form.
Det runda tycker jag mer om än det fyrkantiga.
Vad gillar du?


En till, lite rolig formation.
Ganska märkligt egentligen, att snön sitter kvar.


Björkens skira grenverk och lustiga hängen 
har en för mig väldigt tilltalande form.


En av vinterns alla häftiga isformationer.


En märklig molnformation.


Ljuset som gläntar fram i det gråa 
i kombination med träden = F som i fint.



Assar tycker att hans matte är en Fryslort 
som tar för korta promenader,
så han gav mig ett par varma, 
sköna stövlar i julklapp!



Han hade till och med gjort eget omslagspapper,
snacka om Fantasi!




F som i fotspår!

Färdig!


lördag 11 januari 2014

Nu känns det lite roligare...



...undrar vad det beror på ?


Snön kom till sist, 
allt blir lite vackrare och mjukare på något vis...



Man får lov att skotta, andas frisk luft
och insupa allt det vita...


Domherrar på besök...


 ...bortåt 20 stycken var här idag och åt.



Kylan ökar tyvärr aptiten även hos andra.
Blåbärspaj med vaniljsås.


Har varit på besök hos den här äldre herren; Krut 14 år.
Inte är det så mycket "krut" i honom längre,
 han hör och ser dåligt, är lite stapplig i benen
och tycker mest om att sova på sitt täcke.
Men go är han och blank i pälsen!



Så blev det en kylig kväll med mera snö i luften.


Fick lust att baka lite mera. 
Jag äter inte så mycket bröd, 
tidigare höll jag mig till LCHF-mat,
men tänkte testa lite mer GI ett tag.
Detta bröd blev rent farligt gott!
Jag valde att ha i paranötter,
och i stället för 1 dl russin, så tog jag 1/2 dl
 och lade till 1/2 dl hackade torkade aprikoser.


Det blir mumsigt till frukost!

Ha en skön söndag.

Kram från en lite mindre grå människa / Åsa


torsdag 9 januari 2014

Det är lite tråkigt...



...eller vad tycker du?

Grå, grå, grå, grå
både inombords och utanpå.



Jämmer och elände,
det är så det känns idag.

Jag har gått på lågfart på något vis, ett tag nu.  
Det vet jag väl att det händer ibland, 
så jag har försökt hålla mig sysselsatt,
i förhoppning att det ska gå över.

Men ändå, det saknas go och gnista på något vis.
Lite snuvig, lite seg, ganska trött.
Lite ofullständig, liksom.



Jag har haft ledigt några dagar nu, vilket jag såg mycket fram emot,
i tanken skulle det göras och grejas en massa.

Visst har det grejats, städats och varit till tippen med skräp,
så det känns skönt, för all del.

Jag har vävt lite, studerat kokböcker för lite ny inspiration,
tänkt en massa (usch, vad ansträngande ;)),
till och med stickat, bara för att jag fick lite lust.




Jag har ingen aning om vad det ska bli,
behöver man veta det?





Det är bara det att där inne pockar någonting,
jag känner mig frustrerad...




...vill någonting, men vet inte vad...




... men det löser sig, antar jag!


Kram från en kärleksfull, lite grå människa här i Dalom.

Åsa