söndag 23 mars 2014

Mina vänner och jag...


Vad vore livet utan vänner?


Stora hjälpredan som tyvärr fått punka efter vintern.


Trofasta vänner som vill hälsa på trots kylan.


Droppar i snö...


Stenarna och skogen...


Tranorna...


Så mäktiga fåglar med ett skrik som ger mig gåshud...


Vattnet; vad gjorde vi utan det?


Min vän Assar.


Sedan finns ju alla dom andra vännerna.

För att nämna några:

Lilla mamsen, som jag ska åka och hälsa på i veckan.
Min vän Maria, som ringde mig på jobbet igår
och frågade om jag ville komma förbi och äta när jag åkte hem.
Det tackar man ju inte nej till!

Mina fina söner och deras rara flickvänner.
Omtänksamma och snälla allihop.

Min allra bästa vän tillika underbara man,
som jobbar och sliter för oss uppe i dom jämtländska skogarna,
allt för att få livets hjul att snurra...


Vad mer kan en människa behöva?

Kanske en kopp kaffe med nybakad kaka?
Lite bloggande?

Stoor söndagskram till er alla, mina kära vänner!

Åsa



onsdag 19 mars 2014

Ska man åka igen när man nyss kommit hem?



Hela dagen har jag känt att i kväll ska jag åka på yoga.
Men när det började dra ihop sig till avfärd
kändes det inte längre lika lockande.


Ska man skotta eller vänta på värmen?
                                        


       Snö, mörkt, lite trött och frusen...
Usch, vad det tar emot...


Bättre att stanna inne i värmen,
ta en nyttig smoothie
och umgås lite med hundpojken.


Vårgrönt eller hur?


Bästa gullepojken!


Assar, han har inga problem med snö.
Han tycker det är underbart.


Klia lite här...


Klia lite där...


Och så skaka loss!



Kvällskramar från oss!

Åsa och Assar

måndag 17 mars 2014

Man ska ha husvagn...




"I många år så var vi inte särdeles beresta.
Vi hade vart i Askersund och pressbyrån i Gnesta.
Men så en dag sa jag till frugan, vänligt men bestämt:
Vi skaffar oss ett hus som går på hjul och därmed jämt!

Man ska ha husvagn - med kylskåp dusch och spis!
Man ska ha husvagn - det blir som hemma på nåt vis!
Man ska ha husvagn - och den ska vara stor och bré.
Man ska ha husvagn - tänk vad man får se."
(Ur Man ska ha husvagn /Galenskaparna.)




Det finns tillfällen när det där med husvagn kan vara ganska praktiskt.

Till exempel när gubben ibland ligger borta på jobb,
 så kan det vara skönt för honom att ha ett eget "krypin".



Vår gamla trotjänare från 1981 har gjort sitt.
Här står den i "skamvrån", vi får väl se hur det blir sedan...


Detta är den "nya" pärlan.
Vi har nu bytt upp oss 15 årgångar.
År 1996 - storstilat värre!


För övrigt är det samma märke, samma storlek.


Enda nackdelen var att i den här vagnen fanns det ingen dusch,
och gubben var inte heller så imponerad av det rosa inslaget här på toan.



Jag har försökt att med lite kärlek och fantasi 
och med samma inställning som vanligt,
(man tager vad man haver)
göra det lite trivsamt för gubben min.


Här går det att sova skönt.


Eller kanske bara vila och lyssna på en ljudbok.


Den här författaren skriver böcker utöver det vanliga.
Att skapa så många dråpliga och speciella berättelser
måste kräva en ovanligt rik fantasi.
Jag har läst flertalet av hans tidigare böcker,
bland andra; Harens år, Världens bästa by, 
Prosten Huuskonens bestialiska betjänt.
Originell och rolig läsning!


Här i köket skall det tillagas många delikatesser...


Här skall avnjutas många delikata måltider...


När vi hade köpt husvagnen och kom hem med den,
så upptäckte gubben en present i kylskåpet.
En flaska bubbel och två glas.
Så nu har vi firat!

Trevligt!


Ha det fint / Åsa

tisdag 4 mars 2014

Att vara obefintlig...


...i betydelsen oanträffbar, försvunnen.

När man håller på med släktforskning 
så händer det ibland att alla spår upphör.
Jag har upprepade gånger 
gett mig i kast med att finna nya ledtrådar,
men jag brottas med svårigheter att "komma vidare".

Enligt min farmors anteckningar 
så lämnade hennes mormor och morfar 
sina två barn hos en släkting i södra Sverige
och reste sedan till Amerika.

Dom här korten stödjer hennes påstående.


Min farmors mormor.

 

Fotografen var verksam i Chicago
mellan åren 1884-1900.



Dateringen och påskriften på baksidan av fotot 
ser ut att vara gjord av samma person.
Troligen av min farmors morfar Bengt Bengtsson på bilden ovan.
Han står i rullorna nämnd som skvadrons trumpetare,
bland annat vid Södra Skånska Kavalleriregementet.



Varför fotografiet som verkar vara avsett för Walter Hugo
fanns i farmors ägo kan man undra.
Kanske fanns ett till avsett för systern Magda Isidora,
och de blev "förväxlade".


Walter Hugo ( min farmors morbror).


Magda Isidora (farmors mor).


Här är Magda som konfirmand.


Min farmor som liten jänta.


Min bror och jag.

Tur för oss att vår far och och mor inte
drog iväg till Amerika när vi var små.

Man kan undra hur livet blev för barnen 
och om dom någonsin återsåg sina föräldrar.

Enligt min farmors anteckningar,
dog bägge föräldrarna i Amerika omkring år 1910.

Jag har försökt att finna när dom emigrerade,
men hittar bara deras sista bostadsort, 
varifrån bägge barnen flyttar till sin moster.
Efter det så står föräldrarna som "obefintliga".

Ordet användes i kyrkobokföringen 
med betydelsen att en person icke varit anträffbar,
 under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar,
som utan uttagande av flyttningsbetyg bosatt sig 
på annan, okänd, ofta utrikes ort.




Frågan är: vart tog dom vägen?
Det undrar den här lilla jäntan,
numera betydligt äldre än på bilden.


Lyckosam vecka önskar

Åsa