tisdag 4 mars 2014

Att vara obefintlig...


...i betydelsen oanträffbar, försvunnen.

När man håller på med släktforskning 
så händer det ibland att alla spår upphör.
Jag har upprepade gånger 
gett mig i kast med att finna nya ledtrådar,
men jag brottas med svårigheter att "komma vidare".

Enligt min farmors anteckningar 
så lämnade hennes mormor och morfar 
sina två barn hos en släkting i södra Sverige
och reste sedan till Amerika.

Dom här korten stödjer hennes påstående.


Min farmors mormor.

 

Fotografen var verksam i Chicago
mellan åren 1884-1900.



Dateringen och påskriften på baksidan av fotot 
ser ut att vara gjord av samma person.
Troligen av min farmors morfar Bengt Bengtsson på bilden ovan.
Han står i rullorna nämnd som skvadrons trumpetare,
bland annat vid Södra Skånska Kavalleriregementet.



Varför fotografiet som verkar vara avsett för Walter Hugo
fanns i farmors ägo kan man undra.
Kanske fanns ett till avsett för systern Magda Isidora,
och de blev "förväxlade".


Walter Hugo ( min farmors morbror).


Magda Isidora (farmors mor).


Här är Magda som konfirmand.


Min farmor som liten jänta.


Min bror och jag.

Tur för oss att vår far och och mor inte
drog iväg till Amerika när vi var små.

Man kan undra hur livet blev för barnen 
och om dom någonsin återsåg sina föräldrar.

Enligt min farmors anteckningar,
dog bägge föräldrarna i Amerika omkring år 1910.

Jag har försökt att finna när dom emigrerade,
men hittar bara deras sista bostadsort, 
varifrån bägge barnen flyttar till sin moster.
Efter det så står föräldrarna som "obefintliga".

Ordet användes i kyrkobokföringen 
med betydelsen att en person icke varit anträffbar,
 under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar,
som utan uttagande av flyttningsbetyg bosatt sig 
på annan, okänd, ofta utrikes ort.




Frågan är: vart tog dom vägen?
Det undrar den här lilla jäntan,
numera betydligt äldre än på bilden.


Lyckosam vecka önskar

Åsa


14 kommentarer:

  1. Roligt med gamla bilder. Och med släktforskning. Jag har bara "nosat" på släktforskning än så länge men jag hoppas att kunna komma igång med sånt här framöver./Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jättekul att forska, timmarna bara rusar iväg...

      Radera
  2. Åh vad spännande!
    Riktiga herrskapskläder, skulle man inte ge vadsom helst för att se vad för liv dom levde.
    Nog ser man att det är din farmor, tycker mig nog se lite Gustav i henne (förlåt Gurra, vet att det hade varit bättre med en bild på mors farfar;))
    kramisar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blir så frustrerad, vill så gärna veta fortsättningen. Nog kan man se vissa likheter i släktdragen, andra foton kanske kommer så småningom...

      Radera
  3. Visst är det spännande med släktforskning! Sån lycka med text på de gamla fotografierna - det är ju trevligt att veta vem det är :) Har massor med gamla foton från min farmor, men har ingen aning om vem som är vem...
    Så söt du är där på den sista bilden - vilka vackra ögon!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, det är riktigt spännande att forska, man kan sitta i timtal och inte märka att tiden går...
      Kram Åsa

      Radera
  4. Kan bara hålla med med kommentarerna ovan, intressant med släktforskning. Man hittar liksom byggstenarna som grundats långt innan man ens var en glimt i ögonvrån. Roar mig ibland med att tänka på framtidens släktforskning - tänk vilken källa till det det kommer att finnas i alla bloggar tex!
    Kram - och lycka till med vidare forskning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Många pusselbitar kan man hitta att foga till sitt livspussel!
      Kram till dig / Åsa

      Radera
  5. Det är spännande med släktforskning. Och din farmors mormor tycker jag ser jättecool ut, hade hon kortklippt hår?! Det måste ha varit ovanligt så långt tillbaka i tiden. Men väldigt framåt, ändå. Jag har ju också sett liknande foton nu när jag gått igenom alla bilder. Det är kul att se. Dom rörde på sig i världen fastän det var långt att åka då, det tycker jag är framåtanda!
    Agneta kram

    p.s. ja, jag har gjort ståltrådsampeln. Jag hittade ett par stora buntar fin ståltråd för en del år sedan och satt igång. Det var riktigt kul. Till en början blev dom som ampeln, lite knyckliga och fula, men sen blev det lite, lite bättre, men då tog den härliga och mjuka tråden slut. Har inte hittat sådan igen. Har försökt med ståltråd som finns på spole, men den var inget kul, den jag hittade var så följsam.

    SvaraRadera
  6. Ja, hon hade faktiskt kortklippt hår, lite ovanligt verkar det vara.
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  7. Visst är det spännande med släktforskning, och det väcker många frågor... Kul att läsa om personerna och se de foton du har. Jag noterar också att din farmors mormor har kort hår, vilket jag aldrig sett någon kvinna på foto från den tiden ha. Verkligen en vacker kvinna! Hoppas du finner någon ledtråd och får svar...
    Kram Eva, Tinibelli

    SvaraRadera
  8. Jag reagerade också på din farmors mormors frisyr.. Hon ser ju riktigt tuff ut.
    Det måste vara spännande att släktforska. Jag har funderat på att börja men inte kommit så långt ännu..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  9. Kanske något för dig att bita i? Lycka till! Fantastiska bilder, så fina :)
    Kram Annika

    http://hd.se/familj/slaktforskning/2007/01/19/konsten-att-hitta-slaekten-i/

    SvaraRadera
  10. Så intressant detta var att läsa. Alla bilderna är jättefina. Så sockersöt du är på bilden :o) Och säkert är du det fortfarande även om åren gått sedan bilden togs.

    Har själv funderat på att börja släktforska för att det verkar så intressant. Men kan tänka mej att det känns lite frustrerande när man fastnar någonstans och inte kommer vidare.

    Snart startar en tävling inne hos mej. Hjärtligt välkommen att delta!

    Kram
    Monika

    SvaraRadera