söndag 23 mars 2014

Mina vänner och jag...


Vad vore livet utan vänner?


Stora hjälpredan som tyvärr fått punka efter vintern.


Trofasta vänner som vill hälsa på trots kylan.


Droppar i snö...


Stenarna och skogen...


Tranorna...


Så mäktiga fåglar med ett skrik som ger mig gåshud...


Vattnet; vad gjorde vi utan det?


Min vän Assar.


Sedan finns ju alla dom andra vännerna.

För att nämna några:

Lilla mamsen, som jag ska åka och hälsa på i veckan.
Min vän Maria, som ringde mig på jobbet igår
och frågade om jag ville komma förbi och äta när jag åkte hem.
Det tackar man ju inte nej till!

Mina fina söner och deras rara flickvänner.
Omtänksamma och snälla allihop.

Min allra bästa vän tillika underbara man,
som jobbar och sliter för oss uppe i dom jämtländska skogarna,
allt för att få livets hjul att snurra...


Vad mer kan en människa behöva?

Kanske en kopp kaffe med nybakad kaka?
Lite bloggande?

Stoor söndagskram till er alla, mina kära vänner!

Åsa



4 kommentarer:

  1. Ja, vad vore vi utan alla goa vänner.....
    Jämtland besökte jag i veckan och där finns många vänner..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  2. Många kära vänner att vara rädd om... naturen är en av mina finaste vänner... tror inte jag skulle klara mig utan mina skogspromenader...
    Härliga bilder... tranorna är imponerande och vackra... och högljudda... två par häckar årligen här i närheten - ser dem inte så ofta, men hör dem dagligen...
    Önskar så att jag kunde få skaffa en ny hund - det är så tomt att vara utan... tyvärr är vi inte överens där, maken och jag...
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Så sant, så sant! Skoj att du tog fram det där med stenen, har själv en sten som jag har ett speciellt förhållande till vid min skogsstig. Ibland kan jag nästan inbilla mig att den svarar…:D
    Vänner är värda sin vikt i guld - så är det!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Utan vänner är man inte mycket!

    Önskar dig en fin helg
    /Anette

    SvaraRadera