tisdag 29 april 2014

En helgjuten människa...



...det skulle jag vilja vara.
Inte för att jag vet riktigt vad det innebär,
men orden känns bra i munnen.

Igår hade jag en orolig dag,
var först på ett möte jag inte ville gå på,
sedan till veterinären med Assar.

Jag försöker intala mig själv 
att det inte är hela världen, att det fixar sig, 
jag frågar mig vad det är som är så "farligt".
det hjälper inte vad jag säger till mig själv,
oron lever sitt eget liv i magen
och till slut känner jag mig både darrig och frusen.





På väg till veterinären hämtar jag upp mellangrabben.
Han följer med som moraliskt stöd nu när gubben inte är hemma.
Jag är nervös och berättar det.
Våran gemensamma upplevelse, 
av ett annat besök till veterinären,
 då våran Zeppo hade haft en mängd epilepsianfall
finns som en av "ursäkterna" till min rädsla.



Assar är inte så dålig men ändå lite till åren.
Han har ett sår i baken som inte vill läka.
Han ska opereras om någon vecka så det blir nog bra.
Jag jagar bara upp mig själv, 
kanske är det smärtan om det skulle hända något,
som jag är rädd för...




På väg hem sitter jag och har dåligt samvete,
då grabben säger: 
-Du behöver inte be om ursäkt för dina känslor!
Fina unge, vad det värmde!




Det är nästan ett heltidsjobb,
 att fundera över och förhålla sig till livet...

Man känner sig liten...
Oduglig...
En sorglig figur som bölar över allt och inget...
Det där helgjutna känns avlägset...
Det är inte lätt alla dagar...


Jamtelagen är ett koncept formulerad av Ewert Ljusberg som år 1989 utsågs till president i Republiken Jamtland. Jamtelagen är i grund och botten ett motkoncept till Jantelagen.

Jamtelagen[redigera | redigera wikitext]

  1. Du skall veta att du är något - jämt.
  2. Du skall veta att du är lika god som andra.
  3. Du skall som jamt aldrig tro att du är förmer än andra eller mindre än andra.
  4. Du skall komma ihåg att du alltid duger som du är.
  5. Du skall älska dig själv så du kan älska andra.
  6. Du skall inte döma andra för att de heller inte begriper bättre.
  7. Du skall alltid bekämpa självgodheten inom dig.
  8. Du skall jämt vara glad över ditt tungomål.
  9. Du skall vårda och försköna den bit av jorden som du ett ögonblick i historien förvaltar åt de ofödda.
  10. Du skall bejaka den gåva som heter livet.



Jag tror att dom här orden är tillämpbara 
för vem som helst, vart man än befinner sig.




Nu ska jag gå och baka en kaka med hallon och choklad,
som jag kan bjuda gubben på ikväll.

Det ska bli skönt att krama honom igen.


Kram till dig också! 

Åsa



torsdag 24 april 2014

Stillsam lycka...





Vissa dagar är bättre än andra, 
det är ju bara så.

Även om nattsömnen varit lite sisådär
och kroppen värker lite när man stiger upp,
så faller ett och annat liksom på plats under dagens lopp.

Idag har jag haft sällskap av äldste sonen.
Han har monterat ett nytt, fungerande ljudkort i datorn,
så nu kan jag se yogapass från Youtube på tv-skärmen.
Ganska skönt att slippa vrida skallen halvt ur led 
liggandes på golvet för att kunna se upp på datorskärmen.

Jag saknar att åka på yoga, 
men trädgården drar så hårt i mig nu. 
Många onsdagskvällar har bara blåst förbi, 
utan att jag kunnat slita mig.
Nu kan jag ju ta ett yogapass 
närhelst lusten och tiden räcker till. 

Vilken lycka!



Något som jag tycker mycket om 
är att använda örter i matlagningen.
Jag känner mig rik när jag kan hämta 
det jag behöver ute i trädgården.
Idag lyxade vi till det och åt älgbiff med örtsmör
och rostade rotsaker. Till det lite babyspenat och tsatsiki.


Något mer som gör mig lycklig 
är att skapa saker och att vara lite barnslig.
Här är en flotte till dammen 
gjord av bäverns avgnagda grenar,
snörstumpar och spillvirke.
Hoppas att sädesärlan vill ut och åka.


Här är en del av dammen, lite mer sten ska på plats
och lite växtlighet kommer förhoppningsvis
 att dölja kokosmattan så småningom.
Grodorna var iallafall där och provbadade så fort vattnet kom i
och nu väntar jag på dom små salamandrarna.
Dom är så söta och jag tycker det är roligt med "vilda" gäster.



När jag var ute nu i kväll 
så fick jag i stora dammen se ett svanpar.
Dom var ganska skygga och svåra att fotografera,
men det lät som om dom pratade med varandra.
Inte sådär högljutt utan mera kuttrande och lågmält.
Jag blev så glad av att se dom.


När jag sedan kom in 
möttes jag av den här lilla dunbollen.
En riktig liten glädjespridare!


Ha ett skönt, lyckligt veckoslut.

Kram från mig till dig!

Åsa


tisdag 22 april 2014

Det är mycket nu...




...har firat födelsedag "mitt-i-livet", 
påsk och så våren och värmen på det!
Det är intensiva dagar.
Tur att jag har semester!



Förra året när vi började måla om huset,
(vi har gavlarna kvar till i år) 
så sade vi att detta året skulle vi inte
 dra igång något nytt projekt.

Men snacka går ju alltid, 
plötsligt "känner jag inspirationen komma",
måste greja lite här, och fixa lite där,
och kanske göra om lite grann när jag ändå är i farten.

"Måste" flytta pionerna fast det inte är
 det ultimata att göra det på våren,
eller ens överhuvudtaget.
-Gräva, gräva, mera gräva.



Duken i dammen visar sig ha spruckit
 av uv-strålning och ålderdom.
Kanske vi skulle göra om lite,
 gräva ur lite mer och lägga ny dammfolie?




Så härligt med ljudet av rinnande vatten.
 

Träden speglade i vattenytan.


Naturens eget påskpynt.


Små "kissarna".


Påskens "egen" blomma.


Blå himmel och blommande forsythia hemma hos lilla mamsen. 


Plommon; Victoria.
Söta, saftiga, underbart goda frukter
- tänk att få mumsa tills magen står ut som en ballong!



Fina, söta.


Solnedgång över Siljan.
Tänk att få njuta av den...
Tack Maria, min vän!

Kram till er alla 
och tusen tack för allt!

Åsa


onsdag 2 april 2014

Jag känner våren i mig



När koltrasten sjunger i kvällningen när solen går ner,
när luften är härligt frisk och kroppen behagligt trött,
när rådjuret betar på åkern nedanför huset
och räven står och kikar på oss när vi går kvällspromenad,
när tranorna flyger i par och gässen kommer i grupp,
när räfsan river och spaden gräver,
 när det spirar och växer och maskarna kryper,
det är då jag känner våren i mig, 
ja, själva livet egentligen,
jag blir stående ute i skymningen och bara tar in.

Jag lever.
















Ett år har gått och nu är det dags igen.

Våren är här!

Må så gott / Åsa