onsdag 11 juni 2014

Några av dom små sakerna...



När det kommer till trädgårdsarbete 
så är det vattningen jag har svårast för.
Idag sköter Vår Herre den saken.
Det är skönt med lite fint regn ibland.




Litet vattenfall, inget brus men trevligt skvalp.



Jag har ganska svårt
 att komma ihåg namn på en del växter.
Den här växten som trivs vid dammen är lite gullig.



Den här som jag fått av min vän Maria,
har så söta blåa ståndarknappar.


Aklejor hör till mina favoriter.



Aklejorna har en förmåga att korsa sig hej vilt, tror jag.
Olika färgkombinationer, enkla och halvdubbla varianter.




Mina jordgubbsplantor har varit med några år nu.
Jag har tyckt att dom verkade lite kraftlösa
 och funderade på om dom hade gjort sitt.

 Efter att jag satt nya plantor längre bort
tänkte jag gräva upp och slänga dom gamla.
Men jag ångrade mig, plantorna fick lite hönsgödsel i våras 
och lite gräsklippstäckning senare, 
och nu ser det riktigt lovande ut. 



Raringarna.



Snart är piontiden här.


Ha det gott idag och alla andra dagar.

Bamsekram från mig!

Åsa

onsdag 4 juni 2014

Om att komma hem när man varit borta...


Livets väg är aldrig rak och enkel...
där finns små kurvor och stora svängar, 
gupp, håligheter och trasig yta,
ibland är det dåligt med skyddsräcken,
ibland är sikten skymd och det kan finnas branta stup...


Jag kan ofta känna mig lite udda,
som om jag vore på fel plats...
Hittar inte riktigt min väg...


Vet inte riktigt vart jag vill att mina spår skall leda...


Rullar som vågorna fram och tillbaka,
utan att egentligen komma någon vart...


Man är ju bara som ett litet sandkorn i det stora hela,
men ibland är det viktigt att befinna sig på rätt strand...


Eller på rätt plats...
 

Där det originella kan finnas...
Där språket är sjungande och tonen speciell...


När stormar drar fram är det lätt att falla...


...men en del står starka.


Somliga har varit med länge...


andra har nyligen rotat sig...



En magisk plats...


...där djuren trivs...


...där man återfår hälsan...


...och blir ett med naturen...


...där man duger som man är, 
utan förställning eller krav att leva upp till.


Där lugnet infinner sig och det världsliga är långt borta.



Där vidderna finns 
och man kan glömma trängsel och larm och bara vara.
Dit skulle jag vilja fara...
har kommit hem och känner mig förvirrad...
jag har fått mersmak.


Må vi alla hitta dit vi vill! / Åsa