tisdag 28 april 2015

Att se saker från ovan och att höra mer när man blundar...




Härom kvällen när vi var ut med Assar för att han skulle få nattpinka, 
så kände jag mig rejält trött. 
Jag stod där i skymningsljuset och blundade
 och upptäckte något jag inte tidigare reflekterat över,
nämligen att hörseln liksom förstärks när man blundar...




Det är väl så att detta eviga flängande hit och dit,
detta måste-belagda görande ditt och datt,
får sinnena att trubbas av lite till slut.
Måste göra, måste hinna, bara det och sedan det.
Hjulet snurrar ibland för fort för mig.




Därför ska jag idag gotta mig i min trädgård, 
pilla lite med det ena och det andra,
bara fylla depåerna med lugn och energi.




Jag ska sniffa in alla vårens dofter,
lyssna på vårens alla ljud,
känna närvaron av liv runtomkring,
och bara känna hur det verkligen känns att vara jag.




Jag ska njuta av att växthuset snart är inflyttningsklart.
Det är lite pyssel och fix kvar, men det är så roligt.
När jag förut stod på en stege och hjälpte till med taket
så tittade jag från ovan ner på trädgården 
och insåg att den så helt annorlunda ut.
Samma plats från ett helt nytt perspektiv.




Ibland måste man nog ta sig tid att se på livet på samma sätt.
Liksom titta ur ett annat perspektiv.
Vad gör jag och varför?




Ibland är det på och ibland är det av.
Ibland är det upp och ibland är det ner.
Det kan ju inte bara vara på,
det kan ju inte bara vara upp...




Det finns mycket att iaktta om man bara tar sig tid att se.
Men hur ofta gör man det?
Verkligen ser och inte bara tittar?
Det finns mycket att höra om man bara lyssnar...
Det finns mycket att känna, om man bara känner...




Idag ska jag bara landa ute i min trädgård
 och riktigt se, känna och lyssna in våren.


Kram till dig, goa, fina människa!

Ha en bra dag / Åsa